
Av Jörgen Petersson, lokal guide.
Gotland är bland växtälskare känd för sin till stora delar unika och rika flora. Till detta bidrar öns kalkberggrund, milda klimat samt ett delvis varsamt brukat kulturlandskap. Särskilt rikedomen av orkidéer har attraherat många besökare till Gotland. Allt som allt är 40 orkidéer funna på ön, men tre av dessa är numera försvunna. De återstående 37 har sin blomningstid spridd från första halvan av maj till början av augusti, där man i mitten av juni kan se flest blommande arter. Många förekommer i massbestånd. Några arter är vi ensamma om i Sverige nämligen alpnycklar, kärrnycklar och stor skogslilja.
Gotland har ett flertal naturtyper som innehåller sällsynta växter. Mest ursprungliga är kalkrika alvarmarker, kalktallskogar, agmyrar och källmyrar, men också dessa är påverkade av gångna tiders betesdrift. Dessa miljöer finns mest på norra Gotland, men även på Lojstahed och Storsudret. Nyligen upptaget bete, främst med får, har åter öppnat upp nämnda markslag. På grusiga alvarmarker finns den unika kalknarven, som i övrigt endast är funnen på Kinnekulle i Västergötland. Hällfibbla i samma miljö är vi ensamma om i världen. Kalktallskogarnas klenoder är de tidigt blommande tovsippa, nipsippa och gotlandssippa, där den senare endast är funnen på Gotland.
Under juli hittar man alvarstånds i samma miljö. I källmyrarna, som domineras av axag, växer den för ön endemiska bruna ögontrösten samt öselskallra, som vi delar med vår grannö i nordost. I källmyrarna finns även gott om orkidéer.
På sydvästra och östra Gotland finns blomrika betade strandängar, där även fågellivet är värt ett besök. Här möts besökaren av massor med Adam och Eva och göknycklar i maj, honungsblomster i juni, salepsrot i juli och baltisk strandmalört, strandnål och saltmålla i augusti. Sandstränder finns spridda runt ön, där de sällsyntaste växterna är martorn och näbbtrampört. På sandheden innanför finns ibland sandsvingel, sandtimotej och fågelarv, men annars dominerar ofta fältsipporna.
Bäst känd bland turisterna som kommer till ön är dock de hävdade ängena, som troligen brukats på traditionellt sätt sedan järnåldern. Härifrån fick de gotländska gårdarna vinterfoder till djuren genom slåtter av hö och avskärning av smågrenarnas bladmassa. Många av dessa ängen brukas fortfarande på gammalt vis och är otroligt betagande i sin blomsterprakt kring midsommar. Den för Gotland unika svenska ögontrösten finns fortfarande i ett tiotal ängen. Annars dominerar ofta orkidén brudsporre öppna ytor i ängena.
Många sällsynta åkerogräs finns fortfarande kvar på ön, även om flera arter på sista tiden verkar ha minskat även här. Åkerranunkel färgar ibland kanterna gula och kan då få konkurrens av riddarsporrens blå färg. Gotland är också berömt för sina blomsterrika vägkanter, där bl. a. cikoria, gulreseda, blåeld och väddklint bidrar till färgprakten.
Välkommen till öns rika och färggranna blomsterängar och kalkmyrar, där orkidéerna står tätt tillsammans med andra sällsyntheter!

